Blivit väl mycket trams här på sistone. Tar nu en paus från denna sajt, och hoppas att Ego Musk hinner köra den i botten (porrboten, fascisttrollboten) innan jag är tillbaka. Om någon som jag brukar interagera med saknar mig hemskt mycket, så får ni höra av er på annat sätt!
Replying to @MaltePersson
Hej lustige bröder
från norr till Björn Söder!
Jag dansar schottis
på Tidö Slottis,
jag dansar mazurka
med fru Korv och herr Gurka
Jag dansar ballongdans,
och runt flaggstången stångdans*
och jag tänker på barnen
när jag dansar runt granen
*) äktsvenskt ord för s k poledance
Mina herrar och damer
(obs, ej judar och samer!)
visst är jag hemskt het
klädd som Mr Svenskhet?
Visst är min hatt slick?
Spana in mitt debattrick!
Ni får inte loss mig
från min nationalistiska cosplay,
som en flaggstång med falsk flagg
klär jag ut mig i folkdrag
Mitt namn är Björn Söder,
men när jag uppträder
i lustiga gubbkläder
och med brunfärgat munläder,
så min brynjas fornstora
skälvande bröst sjuder –
då är jag Skamlöst Röstluder,
er Indignationshora!
Mitt namn är Björn Söder,
men när jag uppträder
i lustiga kläder
kan ni kalla mig Skamlöst Röstluder.
Det blev visst en tråd med nationalromantisk rap också (to be continued). teapawt.org/MaltePersson/status/16…
OEI:s tjocka temanummer om Gunnar D Hansson är ett ymnighetshorn fyllt av framtida litteraturhistoria. Massor av förträffliga medverkande, ingen nämnd och ingen glömd. Tur att min egen tjugo sidor långa essä eller vad det nu är hamnade nära början…
Som ett kompromissförslag vill jag lansera den preussiske generalen Dietrich von Hülsen-Haeseler, som dog av en hjärtattack medan han dansade inför kaisern med flera klädd i rosa ballerinatutu och en stor hatt med påfågelfjädrar.
Ägnade orimligt lång tid i natt åt att hitta ett fungerande rim på шампанское, men är nöjd med resultatet.
Håller med om åtskilligt här, men tror att ett problem för förlagen är att sf-läsare är vana att läsa på engelska, och det är svårt att konkurrera med den engelskspråkiga utgivningen. Medan svenska romaner om svensk samtid bara konkurrerar med sig själva.
expressen.se/kultur/ide/varf…
”Dystert är seriöst, och det kan en finsmakare läsa utan att förlora anseendet” – sant även för andra genrer. Att skildra lidande och orättvisor är alltid den enklaste vägen till anseende i svensk litteratur.










