De senaste dagarna har det alltmer upphetsat spridits uppgifter om en framgångsrik ukrainsk offensiv i Donbass, norr om Lyman. Den tredje armékåren har försökt att genomföra det här under operationell tystnad, men i och med att det blivit så diskuterat i ukrainsk media så väljer kårens befälhavara Biletskyj nu att kommentera det hela offentligt och berätta lite kort om ”Operation Vivaldi” där 10 km2 helt befriats och är under ukrainsk kontroll och ytterligare 75 km2 rensats på ryska infiltrationsgrupper. Vissa förståsigpåare har menat att 200 km2 redan skulle ha befriats. Det är förhastade slutsatser, men som alltid är det de som skriker högst och har mest sensationella uppgifter som får mest uppmärksamhet. Biletskyj påpekar dock att likt Vivaldis berömda stråkkonsert ”De fyra årstiderna” så har Operation Vivaldi fyra delar och det här är bara den första. Det handlar inte bara om att flytta fram fronten till Zjerebets-ån som en del spekulerat kring, utan det kommer att komma mera framöver. Biletskyj uppmanar samtidigt att inte stressa med avslöjanden om vad som sker vid fronten, utan det kommer stegvis från officiellt ändå. Ryssarna har under operationen förlorat 1500 soldater, 12 000 drönare och ett par hundra fordon och artillerisystem. Det ukrainska avancemanget har varit möjligt tack vare framgångsrika massiva tillslag med medeldistansdrönare mot den ryska logistiken som pågått hela sommaren. Det här har tvingat ryssarna att flytta tillbaka sin bränsleförsörjning in i ryssland, in i Voronezj-regionen. Om vi backar bandet till i våras så hittar vi bakgrunden till att bra möjligheter öppnades till en regional motoffensiv här i ryssarnas beteende. Det handlar helt enkelt om att det i den ryska armén ständigt skickar förskönade rapporter uppåt och läget vid fronten och ”nyheter” om framsteg vid fronten förstoras ständigt upp och hittas ibland i princip på. Två ryssar som lyckats ta sig igenom de ukrainska linjerna med en rysk flagga som de sen filmar i någon ukrainsk by bakom fronten innebär ofta att den ukrainska byn noteras som erövrad på ryska lägeskartor. Även om de två ryssarna en kvart senare likviderats eller tagits till fånga och inga andra ryssar sen vistas i byn på flera veckor. Den officiella ryska lägesbilden har med tiden därmed allt mer fjärmat sig från läget på marken. Att erkänna att man faktiskt aldrig på riktigt tog kontroll över den där ukrainska byn eller att man skulle ha förlorat den igen är något som ryska officerare drar sig för. De här överskattningarna, lögnerna och felen aggregeras sen uppåt i hierarkin och leder till absurditeter som gör att Putin och Gerasimov förra hösten kunde svamla om att hela Kupjansk var erövrat för att sedan se president Zelenskyj dyka upp i en video just från Kupjansk. För någon vecka påstod Putin att Svjatohirsk nordväst om Lyman skulle vara taget av ryska styrkor. I själva verket var nog aldrig fronten närmre Svjatohirsk än 10 km och i det ögonblicket som Putin svamlade om orten så hade frontlinjen snarast backat till över 20 km därifrån. De mest dramatiska effekterna av det här självbedrägeriet får dock detta när det är dags för frontförbandsavlösning. Ledningen för det ryska förband som byts av lämnar nämligen över den ”officiella” bilden av frontläget och kartan, men det avbytande förbandet får tampas med verkligheten när de anländer. Ett område som enligt den informationen de fick skulle finnas på tryggt avstånd från ingenmansland, ”kill-zone” och frontlinjen visar sig då istället för att vara 10-15 km längre därifrån nämligen vara mitt framför näsan på ukrainska positioner och när då ryssarna rullar in i vad de tror vara ett bakre område så blir det rena julafton för ukrainska drönaroperatörer och artilleri. En sån händelse inträffade exempelvis i mars 2026 i de här trakterna. Den ryska reaktionen från ansvariga officerare blir dock kanske inte den man skulle kunna tro. De ryska generalerna började då anfalla de ukrainska linjerna för att rätta verkligheten efter den lägeskarta de fått till sig istället för att meddela uppåt att kollegorna ljugit om läget vid fronten. När de första anfallen misslyckades beordrade de nya anfall. Igen och igen. Resultatet blev att ryssarna slösade nya, fräscha styrkor på meningslösa anfall för att uppnå en imaginär frontlinjesdragning. Därefter fick då den ukrainska tredje armékåren en utmärkt möjlighet att flytta frontlinjen metodiskt åt andra hållet och det är just vad som skett. Till stor del i det tysta ända sedan i våras. Illustrationen här på kartbilden är högst schematisk och visar bara vad som ungefär skett och är på väg att ske. Inom en snar framtid kommer nog mer detaljer från fronten norr om Lyman. Att ryssland någonsin skulle lyckas ta hela Donbass blir för varje år mer osannolikt.