Tobias Fors

Ibland saknar verkligheten karta. Vem tänker du vara då? MSB har nu på regeringens uppdrag utvärderat tre storskaliga samhällskriser som inträffat det senaste året. Snöovädret på E22, Oljeutsläppet i Pukaviksbukten och Jordskredet längs E6 Stenungssund. Somligt har fungerat bra, annat har fungerat dåligt. Regeringen kommer noga analysera MSB:s slutsatser, men låt mig ändå tydliggöra förväntansbilden framåt: Myndigheter som har operativa roller måste präglas av handlingskraft och en kultur där man inte alltid väntar på bästa möjliga lägesbild, samordning av mandat etc. Duplicerat arbete är i värsta fall ett mindre problem än inget utfört arbete och tid är en kostnad som i värsta fall räknas i människoliv. Det kommer aldrig finnas en plan för allting och det kräver en kultur som längst ut i linjen leder till att beslut fattas och att åtgärder vidtas. Ingen ska gå runt och vara rädd, men om man måste välja är rädsla för att inte agera bättre än rädsla för att göra fel. Det kräver att alla lever med känslan att det ligger en mer till last att inte handla än att handla. Tyvärr vågar jag påstå att vi i Sverige av olika skäl kommit bort från en sådan kultur och detta är nu något som måste vridas rätt. Det ställer stora anspråk på ledarskapet i alla myndigheter med operativa roller. Det har draget till sin spets blivit tryggare att allt blir hundra procent korrekt än att något blir gjort. Det är bekvämare att hissa en fråga en nivå uppåt och vänta på besked, eller tolka sitt mandat snävare än bredare för att vänta på samordning eller en än mer högupplöst lägesbild som ursäkt för att inte agera. Saktfärdighet riskerar skada oss i skarpa lägen. Vi har enligt min uppfattning nått rättspositivismens bortre hörnstolpe när mandat i varje givet läge bara uppfattas vara något som explicit uttryckts i en plan eller föreskrift. Allt som inte står utskrivet på raderna riskerar uppfattas som förbjudet eller obehörigt, vilket riskerar skapa avvaktande förhållningssätt när verkligheten möter oss med komplexa problem som inte finns beskrivna i planerna. Det är en ordning som inte håller i rådande läge och förändringen måste till stor del komma genom kulturella förväntningar och det utövade ledarskapet. Jag säger detta som en generell iakttagelse utan närmare referens till specifika fall. Låt oss lära av det som varit och förstå att framtiden kräver mer av oss alla.